Bor ensam efter 50

-ensamhet.ifokus.se Är en sajt och diskussions forum som riktar sig till ensamma människor. Men också till människar som har tiden och orken att hjälpa till praktiskt med att ta sig ut. Då många ensamma har utvecklar en fobi mot att gå ut eller träffa på människor. Jag bor ensam i en lägenhet i Borgeby slottsväg 6 B. Jag är arbetslös nu men jag studerar på Sfi i Lund. Jag behöver studera svenska mer på Komvux i Lund. På fritiden brukar jag läsa böcker och promenera i skogen ibland på fritiden brukar jag spela spel på min dator. Jag är intresserad av musik,film och matlagning. LitteraturMagazinet – Sveriges nya litterära magasin är en redaktionell nättidskrift som hade premiär i januari 2012. Vi bevakar litteratur med författarintervjuer, recensioner, krönikor och debatt. Välkomna till Sveriges största litterära magasin! Who? The question symbols are difficult. It is necessary to understand that ? stands for a question. An amazing number of students manage this after a certain amount of practice. Fast after 50, kolla skylten:-) Ett av de stora målen under senare år för mig var att försöka ta mig till Masters VM och konkurrera där året jag fyllde 50. Jag lyckades ta mig till VM i Danmark 2015 ett år för tidigt och som äldste årskull i 45 års klassen gjorde jag ett bra lopp men missade den stora första utbrytningen från det ... 50 • Stockholm ... Jag bor ensam med min son har bra jobb stabil. skild med et barn. Ansar. Standard Member. 40 ... Den här tjejen fostrade ensam sina 5 syskon efter det att båda föräldrarna dött i cancer. Av sofia. ... Det lilla samhället som de bor i överraskade Samantha med något oväntat, den lokala polisen till exempel gav dem en bil, mycket användbart för deras dagliga resor. ... En gammal stamkund lämnar 50.000 och en bil till sin ...

GROVT BEDRÄGERI AV MIN EGEN MAMMA, JAG BEHÖVER HJÄLP

2020.06.26 19:37 ckkarlsson GROVT BEDRÄGERI AV MIN EGEN MAMMA, JAG BEHÖVER HJÄLP

Som titeln lyder så har jag blivit brutalt blåst av min egen mamma.... vi kör lite back story innan vi kommer till själva brottet.
22 år för tillfället och bor ensam men min adress har alltid stått hemma hos mina föräldrar. jag har spelat väldigt mycket sen jag blev 18 och i princip varenda krona utöver räkningar har gått till spelande. 2019 när spelpaus kom så skrev jag in mig 1 år och förnyade det nu i januari 2020.
Min mamma är sjuk, hon har en sjukdom som heter " CRPS " och är en släktsjukdom med MS. hon har varit sjuk i 5 år och käkar väldigt mycket och tunga mediciner, läkarna säger att en vanlig människa och även tunga pundare skulle dö av doserna hon käkar. som ni förstår blir hon ganska koko i skallen när hon medicinerar. Hela mitt liv har hon varit världens bästa mamma " känd " av folk i staden för att vara sådär översnäll, tvärtemot min far tillexempel som är en gammal värsting från sin tid. hon har gjort allt för mig hela mitt liv, jag har alltid litat på henne mest av allt och berättat så fort jag haft något problem. men som jag fattat det så för något år sedan började hon spela utan att säga något till nån och har fortsatt tills allt detta kommit fram.
Det började den 2 december 2019 tror jag, kronofogden kom hem till mamma och pappa om att soporna eller något dyligt inte var betalt och då kom hon clean. hon berättade att hon hade en spelmissbruk plus hennes " narkotika missbruk?? " och hon har spelat bort en stor summa pengar och inte en aning om hur mycket. hon sa citat: det är 250.000 kr MEN det är betalt,det har Mamma & pappa betalt" alltså min mormor och morfar. Pappa ringde mig och vi tog en sväng på stan och han berättade allting som kommit fram och jag sa att vi går till mormor och morfar och frågar.
Mormor och Morfar är alkoholister och varit jämt, dom vet om någon att " missbrukare ljuger ständigt" som säkert dom flesta vet. så mamma hade åkt till dom när jag och pappa jobbade och berättade för dom och dom betalade den där summan på 250.000kr och sa att nu är det bra nu håller vi det hemligt för mig och min far. Alla har varit väldigt stöttande gällande mitt spelproblem och sagt att jag är så jäkla duktig som slutat och spärrat mig själv och allting men i själva fallet har dom ljugit oss alla rakt upp i ansiktet. som sagt vi åkte dit skällde ut dom och dom berättade att dom visste allting och skulden va betalt men vela ej berätta för oss.
så jag och pappa tog bilen hem till mamma som satt helt känslokall och inte en min och fråga om allting och då kom det fram att det säkert va mer pengar men hon vet inte hur mycket. Så efter timmes tjafs många tårar från mig och pappa och en likgiltig mamma så gjorde jag kreditupplysning på oss alla. så detta var skulden från början.
250.000 :- mamma 250.000:- betalt av mormor & morfar 250-300:- Pappa 400.000:- på mig
jag åkte hem, helt förstörd och grät många timmar den kvällen och framöver. jag och pappa gjorde en polisanmälan samma vecka och berättade allting och ringde även alla banker och sa att det var bedrägeri osv osv osv osv...
Min bank " Komplett Bank " med ett lån på 320.000 kr plus 20+% i ränta ringde jag och hamnade hos en kvinna. berättade allting och hon sa att allting blir fryst så länge det är polisutreding jag fixar det direkt sen var det inge mer med det, efter någon vecka ringde vad jag tror är hennes chef. en annan kvinna som berättade: Lånen kan INTE Spärras, räntorna och allting fortsätter, du får skylla dig själv. Vi kan skriva över lånet på din mamma om hon skulle vara kreditvänlig men det är hon ju inte så då får du ta på dig det, det är inge mer med det. du får skylla dig själv helt enkelt. detta är citerat av vad hon sa sen tjafsa vi i telefonen i ungefär en timme innan jag blev helt förstörd och gick o la mig.
NUTID Pappa har varit på en " rättegång " som gjorde att han blev dömd till ett lån på 120.000kr som han måste betala, har även 6 lån till som väntas med hur det blir.
Jag, mitt lån tickar fortfarande, det ökar med 25.000kr i månaden och jag kan inget göra. jag har nu fått kronofogden på mig har betalningsanmärkningar och allt är katastrof. jag har betalt ungefär 50-60 tusen kronor på kronofogden grejer som jag fått från december plus att jag just nu är skuldsatt på 550.000. Vi har pratat med advokater, poliser, allt och varenda människa säger att : ni blir dömd , det finns inget att göra, ni kan omöjligt vinna detta. FÖRÖVRIGT SÅ HAR MIN MAMMA ERKÄNT, skriftligt, muntligt,polisförhör exakt tillvägagångssätt och att hon gjort det. hon har alltid så länge jag levt tagit hand om räkningar, städat,lagat mat allt sånt har hon alltid fixat då pappa ej kan nånting om sånt och alltid hänger i " garaget " och skruvar och sånt skit. så hur hon gjort det på pappa: när han har sovit har hon tagit hans telefon, tagit lån till hennes konto genom han, pengarna har aldrig nuddat hans konto och brev som vi fått hem har hon hämtat eftersom hon är sjukskriven när vi jobbar och eldat upp.
hur hon gjort på mig: Eftersom jag är skriven där men inte bor där så kommer mina räkningar hem dit och jag har skickat pengar till henne så har hon fått betala. som man gör nu förtiden så godkänner du med bankid och jag har ju inte tittat på vad det är utan bara godkänt.
nu är jag helt trasig, helt förstörd. jag vet inte vad jag ska ta mig till ,jag väntar på rättegång som förhoppningsvis kommer snarast så jag vet vad som kan hända. jag vet ju att jag förlorar men endå. advokaten säger att mamma förmodligen får 3 - 5 år i fängelse men JAG OCH PAPPA blir återbealningsskyldiga. blir inte vi "oskyldigt dömda" ???? hon åker in i fängelse men vi ska betala? låter jätte orimligt. jag vet ej vad jag ska göra, vad jag kan göra. jag bara sitter hemma och är förstörd och gråter mig till sömns varje kväll.
antar det bästa är skuldsanering men jag vill ej leva på existensminimum i 5år pga något jag inte gjort och är oskyldig till som även kommit fram överallt.
vet någon vad jag kan göra? finns det något man kan göra? TACKSAM FÖR SVAR, TACK FÖR DU LÄST ENDA HIT OCH ATT DU HAR ÖVERSEENDE MED HUR JAG SKRIVER, någon fundering så är det bara att skriva eller skicka pm. tacksam för all hjälp jag kan få!!! / C
submitted by ckkarlsson to sweden [link] [comments]


2020.06.26 19:34 ckkarlsson GROVT BEDRÄGERI AV MIN EGEN MAMMA?!

Som titeln lyder så har jag blivit brutalt blåst av min egen mamma.... vi kör lite back story innan vi kommer till själva brottet.
22 år för tillfället och bor ensam men min adress har alltid stått hemma hos mina föräldrar. jag har spelat väldigt mycket sen jag blev 18 och i princip varenda krona utöver räkningar har gått till spelande. 2019 när spelpaus kom så skrev jag in mig 1 år och förnyade det nu i januari 2020.
Min mamma är sjuk, hon har en sjukdom som heter " CRPS " och är en släktsjukdom med MS. hon har varit sjuk i 5 år och käkar väldigt mycket och tunga mediciner, läkarna säger att en vanlig människa och även tunga pundare skulle dö av doserna hon käkar. som ni förstår blir hon ganska koko i skallen när hon medicinerar. Hela mitt liv har hon varit världens bästa mamma " känd " av folk i staden för att vara sådär översnäll, tvärtemot min far tillexempel som är en gammal värsting från sin tid. hon har gjort allt för mig hela mitt liv, jag har alltid litat på henne mest av allt och berättat så fort jag haft något problem. men som jag fattat det så för något år sedan började hon spela utan att säga något till nån och har fortsatt tills allt detta kommit fram.
Det började den 2 december 2019 tror jag, kronofogden kom hem till mamma och pappa om att soporna eller något dyligt inte var betalt och då kom hon clean. hon berättade att hon hade en spelmissbruk plus hennes " narkotika missbruk?? " och hon har spelat bort en stor summa pengar och inte en aning om hur mycket. hon sa citat: det är 250.000 kr MEN det är betalt,det har Mamma & pappa betalt" alltså min mormor och morfar. Pappa ringde mig och vi tog en sväng på stan och han berättade allting som kommit fram och jag sa att vi går till mormor och morfar och frågar.
Mormor och Morfar är alkoholister och varit jämt, dom vet om någon att " missbrukare ljuger ständigt" som säkert dom flesta vet. så mamma hade åkt till dom när jag och pappa jobbade och berättade för dom och dom betalade den där summan på 250.000kr och sa att nu är det bra nu håller vi det hemligt för mig och min far. Alla har varit väldigt stöttande gällande mitt spelproblem och sagt att jag är så jäkla duktig som slutat och spärrat mig själv och allting men i själva fallet har dom ljugit oss alla rakt upp i ansiktet. som sagt vi åkte dit skällde ut dom och dom berättade att dom visste allting och skulden va betalt men vela ej berätta för oss.
så jag och pappa tog bilen hem till mamma som satt helt känslokall och inte en min och fråga om allting och då kom det fram att det säkert va mer pengar men hon vet inte hur mycket. Så efter timmes tjafs många tårar från mig och pappa och en likgiltig mamma så gjorde jag kreditupplysning på oss alla. så detta var skulden från början.
250.000 :- mamma 250.000:- betalt av mormor & morfar 250-300:- Pappa 400.000:- på mig
jag åkte hem, helt förstörd och grät många timmar den kvällen och framöver. jag och pappa gjorde en polisanmälan samma vecka och berättade allting och ringde även alla banker och sa att det var bedrägeri osv osv osv osv...
Min bank " Komplett Bank " med ett lån på 320.000 kr plus 20+% i ränta ringde jag och hamnade hos en kvinna. berättade allting och hon sa att allting blir fryst så länge det är polisutreding jag fixar det direkt sen var det inge mer med det, efter någon vecka ringde vad jag tror är hennes chef. en annan kvinna som berättade: Lånen kan INTE Spärras, räntorna och allting fortsätter, du får skylla dig själv. Vi kan skriva över lånet på din mamma om hon skulle vara kreditvänlig men det är hon ju inte så då får du ta på dig det, det är inge mer med det. du får skylla dig själv helt enkelt. detta är citerat av vad hon sa sen tjafsa vi i telefonen i ungefär en timme innan jag blev helt förstörd och gick o la mig.
NUTID Pappa har varit på en " rättegång " som gjorde att han blev dömd till ett lån på 120.000kr som han måste betala, har även 6 lån till som väntas med hur det blir.
Jag, mitt lån tickar fortfarande, det ökar med 25.000kr i månaden och jag kan inget göra. jag har nu fått kronofogden på mig har betalningsanmärkningar och allt är katastrof. jag har betalt ungefär 50-60 tusen kronor på kronofogden grejer som jag fått från december plus att jag just nu är skuldsatt på 550.000. Vi har pratat med advokater, poliser, allt och varenda människa säger att : ni blir dömd , det finns inget att göra, ni kan omöjligt vinna detta. FÖRÖVRIGT SÅ HAR MIN MAMMA ERKÄNT, skriftligt, muntligt,polisförhör exakt tillvägagångssätt och att hon gjort det. hon har alltid så länge jag levt tagit hand om räkningar, städat,lagat mat allt sånt har hon alltid fixat då pappa ej kan nånting om sånt och alltid hänger i " garaget " och skruvar och sånt skit. så hur hon gjort det på pappa: när han har sovit har hon tagit hans telefon, tagit lån till hennes konto genom han, pengarna har aldrig nuddat hans konto och brev som vi fått hem har hon hämtat eftersom hon är sjukskriven när vi jobbar och eldat upp.
hur hon gjort på mig: Eftersom jag är skriven där men inte bor där så kommer mina räkningar hem dit och jag har skickat pengar till henne så har hon fått betala. som man gör nu förtiden så godkänner du med bankid och jag har ju inte tittat på vad det är utan bara godkänt.
nu är jag helt trasig, helt förstörd. jag vet inte vad jag ska ta mig till ,jag väntar på rättegång som förhoppningsvis kommer snarast så jag vet vad som kan hända. jag vet ju att jag förlorar men endå. advokaten säger att mamma förmodligen får 3 - 5 år i fängelse men JAG OCH PAPPA blir återbealningsskyldiga. blir inte vi "oskyldigt dömda" ???? hon åker in i fängelse men vi ska betala? låter jätte orimligt. jag vet ej vad jag ska göra, vad jag kan göra. jag bara sitter hemma och är förstörd och gråter mig till sömns varje kväll.
antar det bästa är skuldsanering men jag vill ej leva på existensminimum i 5år pga något jag inte gjort och är oskyldig till som även kommit fram överallt.
vet någon vad jag kan göra? finns det något man kan göra? TACKSAM FÖR SVAR, TACK FÖR DU LÄST ENDA HIT OCH ATT DU HAR ÖVERSEENDE MED HUR JAG SKRIVER, någon fundering så är det bara att skriva eller skicka pm. tacksam för all hjälp jag kan få!!! / C
submitted by ckkarlsson to u/ckkarlsson [link] [comments]


2019.02.11 12:52 Jannemannen Vad ska jag göra när jag blir stor?

Kamrater,
Nu är det så att jag står inför ett dilemma där jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag blir stor (läs: till hösten).
Jag är 25 år gammal och har arbetat flitigt inom IT (support och dataintegration) i några år men jag känner att det är dags att kliva ut i världen, utanför 50-skyltarna i den lilla industristaden jag bor i för att studera.
Jag kommer då tillsammans med sambo, hund, katt och häst att bege mig norrut mot Jönköping för att pröva lyckan. Min sambo vill nämligen hoppa på en YH-utbildning där och jag har även stått i lägenhetskö där i något år, vilket är något år längre än vad jag har stått i kö någon annanstans.
Jag hade gärna hoppat på en av dataingenjörsutbildningarna där men tack vare World of Warcraft så gick jag inte ut gymnasiet med bra betyg, inte heller med de betygen som krävs för antagningen.
Jag har under min tid på mitt nuvarande arbete fått möjligheterna att arbeta lite med SQL-databaser samt väldigt lätt programmering vilket har givit mig arbetsglädje och jag har lärt mig att det är något som jag vill syssla mer med. Därav har tankarna om att studera vidare slagit mig.
Så nu presenteras jag med några problem som jag ska försöka lista upp och förhoppningsvis med hjälp av utomstående, hitta någon rimlig lösning (jag vet alltså inte vad jag vill).
Det ser ut som att vi är ganska låsta på orten. Ingen av oss vill flytta till en större stad. Vi vill kunna bo bra utan att det kostar skjortan. Vi vill båda ha närhet till natur, framförallt för att sambon har med sin häst. Dessutom vill ingen av oss flytta långt bort. Därför blev det självklara valet: Jönköping.
Växjö hade också fungerat men där hittade sambon ingen utbildning hon vill läsa och för den delen, inte jag heller.
Jag vill ha en utbildning där fokus ligger på serverhantering och systemutveckling. Det känns som en jäkligt bra marknad där många möjligheter erbjuds. Det ser ju även ut att vara stabilt och arbeten kommer inte direkt att minska.
Jag har kollat på två olika utbildningar: Utveckling och drift av mjukvarusystem (distansutbildning: https://lnu.se/program/utveckling-och-drift-av-mjukvarusystem/distans-ht/)
Systemutvecklare .NET (YH: https://www.tucsweden.se/yrkeshogskola/vara-utbildningasystemutvecklare-net/)
Båda kursplanerna ser fantastiska ut och båda ser ut att passa mig som handen i handsken.
Jag kommer att vara tjänstledig från mitt arbete under studierna. Kruxet är, att jag, naiv och dum, trodde att det skulle vara OK att arbeta någon dag i veckan. Jag lyfte detta på mitt utvecklingssamtal på jobbet men min chef ville inte lova mig att det är fritt fram att jobba några dagar i månaden.
Det är det största "minuset" gällande distansutbildningen. Tre år, sitta hemma och knacka kod utan att träffa mina kollegor tror jag kommer sluta illa. Även om jag trivs med att vara ensam eller med sambon så vill jag tro att jag behöver någon typ av mänsklig kontakt i form av ett arbete. Visst, det går säkerligen skaffa ett arbete samtidigt som man studerar men jag trivs på mitt nuvarande jobb och jag vill fortsätta vara tjänstledig (är det rimligt att tänka så?).
Om man ser till YH-utbildningen så ser det excellent ut, det ser ut som att det är bra kursmoment och praktiken är perfekt. Dock kan jag inte hitta någon vidare information om utbildningen. Den är ny i Jönköping men den har funnits ett tag i Linköping. Det är säkerligen positivt att det inte finns några dåliga recensioner om den, men samtidigt känns det sådär, att det inte finns några direkta recensioner alls.
Till sist, jag förstår det som att en universitetsutbildning alltid är att föredra men är det så känsligt med vilken typ av utbildning man har gått i denna branschen? Jag har inga chefsplaner eller "cutting edge-jobb" men jag vill gärna ha möjligheten att avancera och jag vill vara eftertraktad på marknaden. Spontant känns det som att du inte är det på samma sätt efter en YH-utbildning.
Jag vill själv studera på universitet men en distansutbildning är jag inte lika sugen på. Speciellt om jag inte får möjligheten att arbeta någon dag i veckan.
tl;dr: Jag vill studera till hösten. Universitet kontra YH, fördelar, nackdelar? Yrke: systemutveckling. Utbildning: IT (ej ingenjör). Ort: Jönköping. Är jag attraktiv på arbetsmarknaden efter en YH-utbildning?
Är det någon som har erfarenhet av TUCSweden, eller genrellt YH-utbildningar inom programmering?
Tack och bock.
submitted by Jannemannen to sweden [link] [comments]


2017.08.11 23:37 EnsamEJEnsam Skrev denna text om ensamhet i mitten av sommaren:

Hade en lite tuffare tid och skrev ner mina tankar i ett Word-dokument tidigare i somras. Läste det nyss igen och tyckte fortfarande att det jag skrev var viktigt. Ensamhet är en mycket allvarlig trend i Sverige som det pratas väldigt lite om. Följande text är något jag skrev för en månad sedan under ett svep och dessutom i affekt. Jag har dock valt att inte ändra på något, vilket gör att vissa hopp är lite konstiga samt att slutet kanske kan verka lite plötsligt. Ber även om ursäkt för eventuella stavfel och dylikt.
Hej Sweddit, Sverige är världens ensammaste land. Vi har högst andel ensamboende i världen. Men vi lever i ett paradis med hög välfärdsstandard och och trots allt, en tämligen stabil statsapparat (om man jämför med andra länder).
I sommar har jag testat på hur det är att leva ensam, ordentligt ensam. Jag är en 22 år gammal kille som likt många andra hade mina vänner i grundskolan, gymnasiet och även några år efter gymnasiet. Jag lekte tillsammans med Adam i sandlådan. Tillsammans med Robin upptäckte jag banorna i Turok 2 på hans Nintendo 64. Jag tränade upp mina färdigheter i Super Smash Bros på mitt Gamecube för att bli bättre än Daniel, för att klå honom. Jag började lyssna på mina favoritband tillsammans med Olof och Stina. Tog mig en vända i "emo"-stilen för att återvända och bli "normal". Jag kämpade med hemläxorna från gymnasiet tillsammans med Gustav, och delade framtidsdrömmar med Alexander.
Idag pratar jag kanske med en av er, ibland om det finns tid hos båda parterna. Vi byter några korta ord och önskar lycka till i framtiden. Många av er har säkert glömt bort mig och gått vidare i era liv. Kanske gör ni likt mig och slänger tillbaka en blick till dåtiden och undrar var gemene person sysslar med idag. För vissa av er hade vi god kontakt med varandra till för bara något år sedan. Idag talar vi inte alls, för vi har gått vidare med våra liv.
I sommar valde jag att resa till min hemort från min studieort, och bäst av allt, så skulle jag inte bo med mamma eller pappa, för jag hade hittat alternativt boende så att jag kunde hänga med polarna när jag ville. Det skulle bli en fri sommar där jag kunde göra vad jag ville. För alla som har flyttat ut vet att det kan bli lite knasigt att flytta in hos föräldrarna igen. Det skulle bli somrarnas sommar. Men med åren hade kontakten med gamla bara svalnat mer och mer. Dom gamla vännerna, de riktigt goda vännerna, hade skaffat sig sambo eller totalt bytt riktning i vad de sysslade med på fritiden. Min gamle bästis tog ibland ett par dagar på sig att svara mig på messenger. Jag märkte snabbt av att detta året hade blivit avsevärt mycket sämre än förra året. Jag hade alltid åkt till min hemort för att träffa gamla vänner från gymnasietiden under sommaren och det hade aldrig varit något problem att få ihop något. Men nu skulle allt bokas en hel vecka innan, och skulle man hitta på något spontant bara för kvällen var de alltid "upptagna". Jag märkte att vår relation höll på att halka ur händerna på oss så jag valde att arbeta riktigt hårt för att återuppbygga den. Jag valde att ta ett "jag har tyvärr inte tid" som inte något personligt och la i högväxeln för att fråga vännerna om de ville hitta på något skoj någon dag. Jag har kanske 4-5 gamla vänner som jag känner att jag fortfarande hade lagom bra kontakt med i hemtrakterna. Jag har nu träffat en av dem, en gång. En kväll på en restaurang för en gemensam middag för att sedan gå hem utan den andra. Jag hade inte varit förvånad att våra relationer skulle bli lite värre när vi bodde så långt ifrån varandra och inte träffades så ofta.
Jag var beredd på att kompromissa och inse att vi alla hade blivit lite mer olika varandra. Men att det skulle vara så jävla svårt att släppas in i en annans liv, ens en gammal riktigt nära vän som man delat flera år med, det trodde jag inte. Det har i princip blivit omöjligt att ha ett avslappnat umgänge utan det blir istället ett "Jaha, så vad sysslar du med på fritiden då...? - Jaha, så du studerar där. Hur är det? Är det intressant? När är du färdig?"
Kanske är jag naiv. Kanske har jag bara någon slags inre livskris. Kanske borde jag bara släppa taget om det förflutna och gå vidare med mitt liv. För jag hatar det här. I en månad har jag bara kommit hem från sommarjobbet och sedan gjort absolut ingenting. När jag kommer hem gör jag återigen ett halvhjärtat försök att kontakta en av mina gamla vänner men han ska tydligen åka iväg någon annanstans. Kul för honom tänker jag :)...
Det har alltid varit jag som kontaktat de andra för att försöka hitta på något. Jag har valt att inte vara så svensk och tolka deras tystnad som att de inte ville umgås med mig, utan att de faktiskt har en hel del på gång. Det kan säkert stämma, men kanske har jag varit naiv. Alla har vi i alla fall lite tid, det har vi. Jag tänkte att om jag bara gör allt grovarbete så kanske de kommer nappa. Tyvärr.
De senaste dagarna har jag börjat må riktigt dåligt över ensamheten. Jag saknar någon att ha spontandiskussioner med. Någon att bara vara med. Behöver inte ens göra något speciellt, vill bara finnas tillsammans. De tre senaste dagarna har varit riktigt tuffa, känns som att jag har hamnat i någon slags svacka. Sommarjobbet har börjat med längre dagar som tär på mig. Och hem kommer jag till en tom lägenhet, ett kök, ett skrivbord med en dator, och en säng. Inte ens en förälder att småprata med (närmaste förälder bor 1h ifrån mig). Det slog mig häromdagen att jag var ensam. Trots åtskilliga försök att skapa mig ett umgänge hade jag misslyckats. Jag hade egentligen ingen vän här. Och insikten att det här kan komma att fortsätta hela sommaren gjorde mig närmast deprimerad.
På vägen hem från sommarjobbet idag tänkte jag på ensamhet, och på hur stort av ett problem det är i Sverige. Jag tänkte på hur vilsna många av oss är, och konstaterade att vi faktiskt är flockdjur. Ändå förväntas vi kunna klara oss själva och inte vara beroende av andra. Vi förväntas ha hälsosamma vänskaper, men bjuder sällan in främlingar i våra liv. Jag kom egentligen inte fram till så mycket, satt mest bara och grubblade. Och som att någon hade läst mina tankar föreslog min dagliga runda på SVT Play Dox dokumentär "The Swedish theory of love". Jag hade egentligen redan sett den, men såg den en gång till under nytt ljus för jag visste att den handlade om ensamhet. Och efter att jag sett den är jag övertygad. Det svenska individsamhället har gått för långt. Hela 50% (!) av Sveriges hushåll är enmannahushåll. Allt handlar om att förgylla sitt egna. Inte vara beroende av någon annan. Att klara sig själv och att få bestämma över sig själv. Digitaliserigen har bara påskyndat individualiseringen då vi numera kan välja vilka vi omges av. Vi kan lätt ignorera eller blockera folk som direkt tilltalar oss. Detta kan också vara en av anledningarna till den ökade polariseringen i Sverige.
Förr tvingades man bemöta dessa människor verbalt, fysiskt på plats. Idag kan de enkelt sållas bort, och oliktänkande möter ytterst liten tolerans. Detta gäller både av Sveriges politiska spektrum. Vi saknar numera en större gemensam nämnare på samhällsnivå. Vi kan fortsätta vara stolta över vårt jävla fika. Men kanske behöver vi acceptera våra olikheter för att komma varandra närmare? Det känns som att det finns en föreställning att man likt tinder väntar in det där perfekta momentet där en person med exakt rätta hobbies och egenskaper kommer in i ens liv. Då, just då kanske man kan öppna sig och släppa in någon i sitt liv. Annars håller man sitt för sig själv.
Tur som har jag återvänt till det bättre. Men det fick mig att inse hur jävligt det kan vara för vissa personer som måste stå ut med detta året om. Skärpning Sverige! Vi måste verkligen börja tänka på detta mer. Vi måste börja ta upp diskussionen på något vis! Såhär kan vi inte fortsätta! Och för er som inte sett den, se "The Swedish theory of love". Det är en ögonöppnare!
submitted by EnsamEJEnsam to sweden [link] [comments]


2016.02.26 01:03 smurfensmurfen Polisspåret, detaljerat

Palmemordet - polisspåret.
Inledningskommentar av översättaren
Om någon undrar varför den här historien inte har publicerats i Svensk press vill jag göra följande anmärkningar:
  1. Den tidning som publicerar den här historien kommer aldrig mer att kunna "samarbeta" med polisen, d.v.s få informationer om brott och kriminella, och kommer inte att ha någonting att skriva om, vilket betyder konkurs.
  2. Hela begreppet med "fri och granskande press i Sverige" är slut i och med att en Tysk tidning publicerade det först En svensk tidning kommer genom publicering av den här historien att erkänna sin egen inkompetens.
Den skildringen av Palmemordet som du nu kommer att läsa kommer aldrig att finnas i skolböckerna. Så behåll den här texten, och försök förklara för dina barn varför Olof Palmes mördare aldrig hittades.
Vem mördade Olof Palme?
Sedan exakt nio år väntar Sverige på att deras ministerpresidents mördare hittas. Många indicier talar för en överraskande teori: Palme blev offer för en högerradikal grupp. Snart blir det straffrihet för alla medhjälpare till mordet. Blir fallet någonsin uppklarat?
Polisen på spåret
Mördaren är fortfarande på fri fot. Men hans brott blir aldrig glömt. Många av de som kort stannar till framför färgaffären Dekorima på Sveavägen kan inte hålla tårarna tillbaka. Gatan som korsar här har sedan länge sitt namn efter den man som på denna plats kvällen den 28:e februari 1986 blev skjuten till döds i ryggen: Olof Palmes gata. Mordet har aldrig lämnat Sverige i ro, för Olof Palme var en mycket speciell man. I femton år var han svensk ministerpresident och chef för Socialdemokratiska Arbetarepartiet. En statsman och radikal vänsterpolitiker samtidigt, med slipat ofta skadande intellekt, trots detta även en populär landsfader. Han gick altid emot Förenta Staterna för han höll Vietnamkriget för ett brott. Hemma bygde han ut Socialstaten, och kämpade för den praktiserade jämställdheten mellan människorna i "folkhemmet".
När Olof Palme föll för mördarens hand kände sig svenskarna själva och deras idyll på utkanten av Europa träffade. De har aldrig accepterat att mordet på Olof Palme inte har klarats upp. Under de senaste åren har en handfull journalister samlat en mängd indicier för en egen mordteori. I oräknerliga radioprogram och tidningsartiklar har de förkunnat sina teorier, som baseras på vittnesutsagor, undersökningsprotokoll och spekulationer. Deras version erbjuder en lösning på gåtan. En tänkbar lösning. Bevisad är den inte.
"Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp" kom Harry Schein att säga senare. Och han hade rätt. Schein var länge chef för Sveriges Television, och hörde till den närmaste vänskapskretsen runt ministerpresident Olof Palme. På fredagen den 28:e februari 1986 spelade han i en av Stockhoms tennishallar en match med denne vän. Det var Olof Palmes sista dag i livet.
Ministerpresident Palme, i Sverige kallar man honom Statsminister, avslutar omkring klockan halv elva sin sportiga förmiddag. Efteråt åker han med två livvakter till en herrmodeaffär. Livvakterna är sura, Olof Palme vill returnera en kostym som han utan deras vetskap köpt några dagar tidigare. Statsministern har alltså ännu en gång gjort en shoppingrunda - till fots, helt ensam, utan säkerhetspersonal. Det är typiskt för Olof Palme, livvakter finner han störande.
Olof Palme skickar iväg sina livvakter omkring klockan elva. En normal arbetsdag följer.
Vid arbetsdagens slut - omkring 17.30 - går den svenska ministerpresidenten som så ofta till forts den cirka kilometerlånga sträckan genom Gamla Stan till sin våning ensam. Väl hemma kommer han att ringa sin son Mårten och hans flickvän. De förbereder ett gemensamt biobesök. Olof och hans fru Lisbet lämnar lägenheten omkring 20.35 och börjar gå till den närbelägna tunnelbanestationen Gamla Stan. Fem minuter senare köper statsminstern en tunnelbanebiljett och åker tre stationer i en fullsatt tunnelbanevagn till biografen Grand på Sveavägen. Framemot 20.50 står en statsminister i en kö vid biokassan för att köpa biljetter till filmen "Bröderna Mozart".
Filmen är slut klockan 23.04. De båda paren Palme tar avsked från varandra och omkring 23.17 börjar Olof och Lisbet gå hemåt till fots. De korsar Sveavägen, eftersom Lisbet vill titta i butiken "Saris" skyltfönster. Klockan är 23.21. Några skyltfönster bort, vid färgaffären Dekorima i hörnet Tunnelgatan (numera Olof Palmes gata), väntar sedan två till tre minuter en man. När paret Palme passerat honom närmar han sig statsminstern bakifrån och skjuter honom med ett grovkalibrigt vapen två gånger i ryggen. Olof Palme dör på stället.
Mördaren flyr de 89 stegen upp till Malmskillnadsgatan och nu börjar den största spaningskatastrofen i svensk historia. Inga broar eller flyktvägar spärras. Rikslarmet går först klockan 2.05, nästan tre timmar efter mordet. Då söks av obegripliga grunder en mördarduo från Kroatiska Ustascha, även fast alla vittnesmålen säger att en ensam skandinaviskt utseende man har skjutit. Ur poliscentralen kommer mycket färre anvisningar är vanligt, allting löper okoordinerat.
Arne Irvell, chefen för Stockholms mordkommision, skall larmas direkt. Han hör talas om mordet först vid frukosten, över radion. Tvärt emot alla föreskrifter leds sökningarna av en man som kommer att spela en central roll i mordet på Olof Palme: Hans Holmér.
Socialdemokraten Holmér är Stockholms polischef. När han den 1:e Mars 1989 egenmäktigt tar kontroll över spaningsgruppen finns det bara spridda protester. Förvaltningsspecialisten Holmér saknar erfarenhet av praktiskt polisarbete. Han kom att sätta falska brottslingsbeskrivningar i omlopp. Tolv dagar efter mordet arresterade han Viktor Gunnarsson, som senare friges, eftersom han hade ett alibi som Holmér medvetet inte kontrollerade. Den följande konflikten kostar inte Holmér, som uppenbart och tydligt stöds av Justitiedepartementet, hans jobb utan Holmérs kritiker, riksåklagaren K.G. Svensson.
Holmér kommer senare att hårdnackat söka efter mördaren bland svenska kurder. Under detta sökande begår han massiva civilrättsliga brott som slutligen gör det omöjligt att ha kvar honom på denna post. Regeringen sätter in en ny spaningsledare. Denne låter i slutet av 1988 arrestera Christer Petterson som ensam mördare. Han blir i första instans dömd, eftersom Lisbet Palme i en grovt manipulerad konfrontation [gegenüberdarstellung] identifierat honom som hennes mans mördare. Vid överklagande av domen blir Petterson frikänd.
Tre spektakulära falska spår som spaningsgruppen i fallet Palme följt. Det fanns också en mängd andra spekulationer, alla utan substans. Bara ett ytterligare spår finns det som är mer än ett hjärnspöke. Ett spår som är stött av flera vittnen, talrika observationer, och en imponerande mängd indicier. Detta spår har förvisso inte följs av polisen utan av en handfull engagerade journalister, framför allt Lars Borgnäs och Sven Anér. De har under många år av detaljarbete funnit lögner från åklagarsidan, sökt igenom hemliga akter och spårat upp och frågat viktiga vittnen.
Då framträder följande bild:
Stockholm, 28:e februari 1986, tunnelbanestationen Gamla Stan. Klockan är 20.35. Inga stiger ur en tunnelbanevagn. Hon noterar en man som har en antenn utstickande ur jackan. Strax före utgågen vänder hon sig nyfiket om och ser hur mannen talar i en walkie-talkie. Fyra minuter senare kommer Olof Palme att köpa en tunnelbanebiljett på denna station.
20.37 I en trappuppgång hundra meter från tunnelbaneingången ser Inga ännu en man som talar i en walkie-talkie. Tjugo meter bort går Olof och Lisbet Palme i riktning mot tunnelbanestationen.
20.38 Helena noterar i denna tunnelbanestation två män som verkar bevaka någon.
20.39 Per träffar paret Palme i tunnelbaneingången. Trettio meter bakom dom går en man med mörk hudfärg. Per menar att mannen förföljde paret Palme.
20.43 Tunnelbanan kommer in på stationen. Leila står i samma vagn som paret Palme stiger in i. Hon märker hur en man i sista ögonblicket hoppar in i vagnen och håller uppsikt över Olof Palme. Han har mörk hudfärg. Tågföraren är samtidigt konduktör. Han stiger vid varje station ut och övervakar på- och avstigning. I och med detta ser han hur två män följer efter Olof Palme in i vagnen.
20.47 Tunnelbanestationen Rådmansgatan. Paret Palme stiger av. Tågföraren märker att samma två män stiger av och följer paret.
20.50 Olof Palme stiger in i biografen Grand. Förbipasserande berättar senare att det har observerat en man med en walkie-talkie i gatuhörnet. Klockan är nu 21.10. Precis mellan Biografen och senare mordplats blir en man med en walkie-talkie sedd.
22.10 I omedelbar närhet av blivande mordplats står ännu en man med en walkie-talkie.
23.00 Mozart-Filmen närmar sig sitt slut. Ungefär niohundra meter från biografen ser Annika och Lena hur en polisbil jagar ikapp en linjebuss. Ur polisbilen stiger en civilklädd man in i bussen. Annika och Lena är lite fundersamma.
23.05 Filmen är nu slut. Femtio meter från Biografen Grands framsida ser Majbritt och Märta tre springande män. De springer parallellt med Palmes hemväg.
23.10 Biografen börjar tömmas. Trehundra meter öst om biografen sitter Eva och tittar ut genom sitt fönster. Hon observerar sedan drygt tjugo minuter två män som står och pratar - bredvid en bil med motorn igång - i walkie-talkies. När en polisbil åker förbi är de plötsligt borta. Vid samma tidpunkt parkerar trehundra meter väster om biografen polisbil 1520 på trottoaren. Ingrid frågar sig varför det i denna bil inte, som vanligt är, sitter två poliser utan bara en. Han använder inte polisradion, utan talar i en walkie-talkie. Efter orden -"jaha, där borta" åker bilen plötsligt därifrån.
23.12 Tommy ser på Tranebergsbron hur flera polisbilar åker efter varandra i riktning biografen Grand. Trots att en sådan koncentration av polisbilar sällan förekommer i Stockholm vet poliscentralen ingenting om detta.
23.15 Olof Palme är redan på Sveavägen. Kristian ser från korsningen David Bagares Gata och Regeringsgatan, ungefär 400 meter öster om biografen, hur två män tittar i ett tomt skyltfönster. Samtidigt talar båda i walkie-talkies.
23.16 Hörnet Sveavägen och Tunnelgatan. Fem minuter innan mordet. Några meter från mordplatsen ser en taxiförare en man med en walkie-talkie.
23.17 En flanör, vi kallar honom Jerker, och hans flickvän går Adolf Fredriks Kyrkogata i riktning mot Sveavägen. Femtio meter från den plats där Olof Palme kommer att avlida inom några ögonblick ser Jerker ännu en man med en walkie-talkie. När Jerker passerar honom vänder han sig om och ser honom rakt i ansiktet. Jerker känner igen den här manen. Han är helt säker, att han har sett Alfred förut. Alfred är - polis.
23.21 Reine och Sigge åker i en bil i riktning mot mordplatsen. När dom är knappt etthundra meter bort från platsen hör dom två skott. En vit Volvo kör upp och blockerar dem.
23.22 Leif står med sin bil vid rödljuset i korsningen Sveavägen och Tunnelgatan. Han blir plötsligt vittne till de dödliga skotten. Han försöker ögonblickligen alarmera polisen på sin mobiltelefon. Samtalet blir hos mobiltelefonbolaget registrerat, men ingen svarar i poliscentralen. Polisen i den svenska huvudstaden kan inte larmas. Det är först 23.26 möjligt.
23.23 Mördaren har flytt uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där springer han förbi Anna, som noterar att han försöker stoppa ned någonting i en sorts handväska. Han verkar ha problem med blixtlåset.
Det är fortfarande 23.23. Lars, ytterligare ett vittne till mordet, förföljer mördaren. Vid David Bagares Gata, 150 meter östligt från mordplatsen, förlorar han spåret. Gatan är tom på människor. Bara polisbil 1520 kör förbi långsamt och utan blåljus.
23.24 I närheten av mordplatsen blir ytterligare tre män med walkie-talkies sedda av tre olika vittnen.
Fortfarande 23.24. Fem minuter innan mordlarmet går ut över polisradio hör en pressfotograf över sin specialmottagare ett walkie-talkie-samtal: "Hallå ni däruppe..hur ser det ut.." - "Bra, men det är förbannat kallt" - "Statsministern är skjuten" Den sista satsen lät mer glad än bestörtad, lät som om saken var klar.
23.25. Fyra minuter efter skotten. Femhundra meter öster om mordplatsen kommer 43-ans buss in på Eriksbergsgatans hållplats. Två män vill stiga på. De verkar upphetsade. En av dem stiger på, den andra stelnar till i bussdörren och tvekar. Sedan tittar han upp i taket, noterar vagnnumret, och stiger sedan ur. I handen har han en gråblå plastväska i A4-format med blixtlås. En sådan plastväska har Anna sett hos den flyende mördaren två minuter tidigare. I sådana plastväskor bär Stockholms civilpoliser i tjänsten sina skjutvapen. Detta förhållande noterar inte bara busschauffören utan också en bussresenär, TV-producenten Lars Kranz.
Fyra dagar senare sitter Lars Kranz i rätten som processövervakare. Där ser han en man som han på grund av hans ovanliga kindparti känner igen direkt. Det är mannen med plastväskan han såg på 43-ans buss. Han tar reda på mannens namn. Det är Alfred. Samma Alfred som Jerker såg strax innan mordet, en av walkie-talkie-männen. Men det finns ochså ett tredje vittne som bekräftar Alfreds närvaro vid mordplatsen, nämligen busschauffören på 43-an. Han identifierade senare även den andre mannen som steg in i 43-an, hans namn är Gunnar.
Gunnar och Alfred är poliser i polisdistriktet Norrmalm. Där ligger mordplatsen, och även biografen Grand. Gunnar och Alfred har under sin poliskarriär nästan alltid arbetat tillsammans. Under mindre än två år blev teamet 70 gången anmält för brutala metoder mot civilister, men väldigt sällan dömda. Alla misshandlingar de båda utförde blev inte anmälda, som den gången de förhörde en misstänkt droghandlare till döds i ett rum i tunnelbanestationen T-centralen. Ansvarig för dessa icke-anmälningar var förste riksåklagare Clas Zeime. Och just denna Zeime blev i Palme- mordutredningen efterföljare till åklagaren K.G Svensson, alltså den Svensson som kritiserade Holmérs spaningsmetoder.
Gunnar och Alfred var också medlemmar av den beryktade Baseball-ligan. Denna civila enhet grundades av Norrmalmspolisen 1982 för att begränsa gatu- och drogkriminalitet. Detta gjordes så brutalt att gruppen teoretiskt upplöstes ett år senare. Praktiskt arbetade poliserna i Baseball-ligan tillsammans ända fram till mordet av Olof Palme. Den högerorienterade Baseball-ligan sades hysa fanatiskt hat gentemot den vänsterorienterade Olof Palme. Baseball-ligans skapare var för övrigt ingen annan än Hans Holmér. TV-producenten Lars Kranz är sedan trettio år journalist och en utbildad kriminalreporter. Efter att i rätten ha känt igen Alfred som den man som steg på bussen, visste han vad han hade att göra. Han träffar spaningsledningens chef Hans Holmer samma kväll efter en presskonferens i radiohuset. Kranz berättar om sin observation och visar en tidningsbild av Alfred. Då detta resulterar i att en av Holmers livvakter frågar vem det är, ställer sig Holmer upp med orden "En kollega" och försvinner snabbt. Hans Holmérs livgarde består delvis av medlemmar ur Baseball-ligan.
Samtalet med Holmer har dock följder: nu övertar den tidigare av Holmér ledda säkerhetstjänsten Säpo alla undersökningar som handlar om misstänkt beteende av poliser under mordnatten. Krantz beordras att komma till Säpo för förhör. Med falska vittnesutsagor, bland annat från hans dotter, försöker Säpo få honom att erkänna att han inte har gjort sina betraktningar den 28:e utan den 24:e Februari. Ett samtal med hans dotter ger honom klarhet: Säpo har försökt att föra honom bakom ljuset [ihn reinzulegen]. Han blir senare konfronterad med såväl en manlig som en kvinnlig busschaufför som båda säger att han har åkt med en helt annan buss än den han själv uppgett.
Den riktiga busschauffören måste Kranz leta reda på själv. Den 2:a maj finner han honom. Busschauffören bekräftar Alfreds märkvärdiga beteende. Även Baseball-ligapolisen Gunnar har busschauffören känt igen. Utan förbindelse med Lars Kranz hade busschauffören direkt efter mordet vänt sig till spaningsgruppen med sina iakttagelser. Säpo satte sig i förbindelse med honom direkt. Av detta kan vi notera att polisspåret blir taget med största allvar, även om det sker bakom stängda dörrar.
Varför dessa mystiska spaningsmetoder? Säpo känner redan till den riktiga busschauffören, presenterar för Kranz dock två andra. Varken Gunnar eller Alfred har till dags dato konfronterats med busschauffören eller Lars Kranz.
Säpo försöker istället spela ut vittnena mot varandra. Båda blir massivt skrämda. Man förföljer dem och avlyssnar deras telefon. Busschauffören blir öppet hotad. Gunnar och Alfred stiger flera gånger in i hans buss för att kontrollera hans reaktion. Säpo varnar honom, och undrar om han inte vet hur sällan det händer att poliser får en fällande dom i Sverige, och när han står i rätten, tryckt mot väggen av skickliga frågor från advokater, och Gunnar och Alfred blir frigivna, om det då är klart för honom vad som skulle kunna hända honom och hans familj. Slutligen tystnar busschauffören, som inte vill ha någonting mer med saken att göra. Också Kranz känner sig på grund av psykoterrorn som ett offer. Busschauffören och Lars Kranz blir förhörda, inte Alfred och Gunnar. Polisspåret får inte finnas.
Igen och igen syns Säpo-anställda på grund av sina extremt högerradikala yttringar. Inte bara ett fåtal Säpo-anhöriga har känt eller noterat ett utpräglat Palmehat. Säpo-agenten Melker Berntler ger till sin tidigare chef Holmér en lista med namn på kollegor som hade önskat sig att Olof Palme mördas. Säpo har femton revolvrar med Kaliber 357 Magnum, av samma typ som Olof Palme mördades med.
Även Norrmalms polisdistrikt är känt som högerinriktat centrum inom Stockholmspolisen. Den beryktade Baseball-ligan hade sitt hem här. Mycket omtyckt var hos vissa Norrmalmspoliser de så kallade kamratträffarna. På programmet stod högerextremistisk litteratur och texter, tysk marschmusik samt Hitlerhälsning.
En dag efter mordet på Olof Palme firade Norrmalmspolisen en fest. Under denna fest utbringade avdelningens ledare Knut en skål tillägnad mordet på Olof Palme. Nästa alla höjde instämmande sitt glas. Även Torsten är Norrmalmspolis. Liksom Alfred och Gunnar var han medlem i Baseball-ligan. Han är öppet fascistisk. På sin ytterrock har han en svensk flagga med ett hakkors broderat. Mordnatten hade han en koordinerande uppgift i innenministriet.
Norrmalmspoliskvinnan Laura arbetade på mordnatten extra i en ambulans. Hon kallas till mordplatsen men svarar dock inte. I hennes ställe tar en händelsevis passerande ambulans upp den nedskjutna Palme.
Ytterligare en Norrmalmspolis är Henrik, även han ex-Baseball-ligist. Han har fotografier där han poserar framför judiska gravar med Hitlerhälsning. Henrik är medlem i högerradikala kulturföreningen Suecia Avantus Gardiae, som också producerar radioprogram i Stockholms Öppna Kanal. Samma dag som mordet görs en lyssnarfråga; en svensk statsman skall bli mördad, och lyssnarna skall gissa vem. Åtta timmar senare är Olof Palme död.
Mordnatten har Henrik, gentemot läkares anvisningar kort efter en blindtarmsoperation lämnat sjukhuset på eget bevåg. Henrik har tillgång till en våning i korsningen Regeringsgatan och David Bagares Gata. Precis där förföljaren Lars förlorade Olof Palmes Mördare ur blicken.
I denna lägenheten bor Egon. Vapenhandlaren och majoren A. D. Egon poserar även han på Henriks Hitlerhälsningsfotografier. Sex veckor innan mordet blir han säkerhetschef för radiotrafik i Storstockholm och kontrollerar därmed även all walkie-talkie-kommunikation. Säkerhetsklassning för denna höga förvaltningspost gör Säpo, positivt. En vecka efter mordet låter Egon sjukskriva sig, och säger upp sig en vecka senare. Hans efterföljare blir Henrik, som även han klassas som ytterst pålitlig av Säpo. Norrmalmspolisen Sigfrid hörde likväl till Baseball-ligan. Mordnatten körde han polisbil 1520. Enligt insatsplanen hade hans mannar egentligen ingen tjänst den natten. Men polisofficeren Paul, som hör till Södermalmspolisen, bytte för denna kväll till Norrmalmsdistriktet. Hans förare Sigfrid ansöker först samma kväll att få köra, och kommer sålunda att ha 21 timmars obruten tjänst.
Bil 1520 är den bilen parkerad på trottoaren, i vilken Ingrid tio minuter före mordet ser en ensam polis tala i walkie-talkie. Två minuter efter mordet åker denna vagn 1520 långsamt och utan blåljus förbi vittnet Lars. Han har ögonkontakt med Sigfrid och Paul. Kort därefter ger Lars upp jakten och går tillbaka i riktning mot mordplatsen och träffar ännu en gång polisbil 1520. Denna gång stannar han polisbilen och frågar om de ochså jagar mördaren, vilket poliserna jakande besvarar.
Men när de verkligen jagar en mördare, varför har de då inte två minuter tidigare arresterat Lars? Han var den enda människan på gatan, kom springande i riktning från mordplatsen, och är därigenom högst misstänkt. Varför åker Sigfried och Paul till brottsplatsen i en riktning där en trappa gör en tillfart omöjlig? Varför gör de inte sin insats, som annars är fallet, över radio tilkänna, och varför leder de inte Lars uppgifter över flykt- riktningen vidare? Och framför allt: Hur är det möjligt att den här vagnen redan känner till skotten? Radiolarmet blir nämligt först fyra minuter senare, 22.39, utlöst.
För att förklara det mystiska uppträdandet av bil 1520 vill spaningsgruppen sätta radiolarmets tid sex minuter tidigare. De kommer att förutsätta att radiolarmet gick ut redan 23.23, även fast samtliga vittnen bekräftar 23.29 som tid för larmet. För att verifiera den tidigare larmtiden används poliscentralens datorutskrift, på vilken alla insatser finns registrerade. Men alla tidsangivelser från 23.23 till 23.30 är manuellt ändrade.
Senare skulle larmcentralens band med tidsangivelser tjäna som bevis för den tidigare larmtiden. Orginalbandet är visserligen förstört, men spaningsledningen lade fram en kopia. Men den här kopian hade ett fel; Televerket har två band för tidsangivelser: det tekniskt felfria bandet A, och ett tidsangivelseband B som har ett lätt bakgrundsbrus. Mordnatten löpte tidsbandet med bakgrundsbrus i Televerkets anläggning. Polisens bandkopia innehåller den brusfria tidsangivelsen.
Samma dag som denna förfalskning blev upptäckt av pressen dykte, som ett under, originalbandet upp. Det blev ögonblickligen hemligstämplat. Spaningsledningen insisterar fortfarande att radiolarmet gick ut 23.23. Skall därmed misstanken vara borta att det fanns poliser som kände till mordet även fast detta inte var möjligt?
Radiolarmet ger ytterligare en gåta: under flera minuter går det inte ut något radiolarm från poliscentralen även fast de känner till attentatet. När vittnet Leif klockan 23.22 försöker nå poliscentralen via mobiltelefon svarar ingen. En minut senare lyckas en taxicentral att komma fram till polisen. Polisen tar upp anmälan om skotten på Sveavägen, skickar dock ingen bil. Taxicentralen larmar även en ambulans över larmcentralen, som i sin tur ytterligare en gångklockan 23.25 informerar polisen. Hos polisen säger man sig inte känna till någonting om skotten, även fast man två minuter tidigare blev från larmade av Järfälla Taxi. En minut senare kommer äntligen vittnet Lars fram till polis-centralen, som nu får höra om attentatet för tredje gången. Trots detta trefaldiga larmande skickas inga bilar till mordplatsen. Ytterligare tre minuter passerar utan att någonting händer, sedan sätter Kasper ut det första Radiolarmet över skotten på Sveavägen.
Kasper jobbar bara den här kvällen i poliscentralen. Vanligtvis hör han till manskapet i piketbil 3230. Den vagnens insatsledare - Max - och besättningsmedlemmen Yngve är delägare i privata säkerhetsfirmor - tillsammans med Baseball-liga-poliser! Yngve är skjutlärare och hör till kretsen av högerextrema poliser.
Vid tidpunkten för attentatet befinner sig piketbil 3230 på Malmskillnadsgatan, bara 150 meter ifrån mordplatsen. Men här har den egentligen ingenting att göra. Enligt uppgift ville besättningsmedlemmen Yngve flytta sin felparkerade bil. Han bor bara 100 meter längre bort i hörnet Regeringsgatan och David Bagares Gata, tvärs över gatan från radiosäkerhetschef Egon, alltså samma gathörn där vittnet Kristian såg två män stå och stirra i det tomma skyltfönstret samt prata i walkie-talkies, och där förföljaren Lars förlorade spåret efter mördaren.
För att hitta en parkeringsplats för sin privatbil åker Yngve nu, bara några minuter före mordet, ytterligare ett varv runt kvarteret. Han åker därigenom parallellt med Olof Palmes hemväg. Ynge parkerar sin bil på David Bagares Gata och går tillbaka till piketbilen. Då går skotten. I samma ögonblick, när mördaren kommer springande på David Bagares Gata åker piketbussen därifrån. Förföljaren Lars förlorar mördaren ur siktet bakom en bil. Det är Yngves bil. Lars träffar sedan bil 1520, något senare kommer även besättningen från Yngves piketbuss. Ingen verkar här märka något misstänkt, utan beger sig samtliga till brottsplatsen. Bara en person stannar helt ensam kvar på David Bagares gata: Yngve - han blir stående vid sin privatbil.
Är han där verkligen ensam? Yngve har för övrigt flyttat sin bil från ett parkeringsförbud till ett annat. Den blir tre dagar senare bortsläpad.
En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag. Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han ochså dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.
Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning? Deras färd till Traneberg registreras inte som insats, och Traneberg ligger utanför Norrmalmsdistriktet. Grannarna uppger att ingen bor i den lägenheten, och faktum är att Gunnar har två andra adresser. Nyckeln till denna våning hänger tillgänglig för alla på Norrmalmspolisen. Det finns en speciell telefonledning indragen, och läget lämpar sig utmärkt för walkie- talkie kommunikation ända in i Stockholms innerstad. I precis denna riktning kom de oregistrerade polisbilarna som Tommy såg några minuter innan mordet. En husundersökning genomförs inte. I motsats: spanarna ger Gunnar möjligheten att lugnt föra bort alla dessa mystiska saker ur lägenheten.Fantombilden
Alla hittills kända polisspår-vittnen har letats upp av journalister. Inte ett enda polisspår-vittne har presenterats av polisen själva. Spaningsgruppen hanterar vittnenas observationer på sällsamt vis. Förföljaren Lars blir på brottsplatsen indragen i en piketbuss. Hans iaktagelser blir inte vidarbefodrade. Ingrid som såg bil 1520 blir förhörd först efter det att hennes iakttagelser blir offentligt kända. Man försöker intala henne att hon har sett anställda i ett vaktbolag och inte poliser. Den från spanings- ledningen utpekade vaktbolagsanställde intygar dock att han inte har varit där. Majbritt och Märta kontaktar polisen omedelbart efter mordet. De blir ivägskickade med orden "blonda män söker vi inte", bara utlänningar är intressanta. Eva, som såg Karl, får höra från spaningsledningen att hon bara har sett tre fulla män. Leila sätter ihop en fantombild av mannen hon såg följa Palme i tunnelbanan. Denna fantombild blir ögonblickligen hemligstämplad. Pär upplever samma sak. Inga får bara se fotografier av utlänningar, även fast hon svär på att ha sett typiskt svenska män. Jerker, som kände igen Alfred, känner sig till och med hotad av polisen, likaså Lars Kranz och busschauffören.
Vissa vittnen till polis-spåret har ännu inte förhörts. Men flera år efter mordet blir nya vittnen kända. Först i november 1992 gav Katja och Pirjo sina fällande iakttagelser tillkänna.
Katja och Pirjo kommer från Finland. De bor i en nordlig förort till Stockholm. 1985 gick Katja regelmässigt till en Fitness-studio. Från denna minns hon en finsktalande man. Landsmannen heter Pertti. Han är känd i fitness-studion, går ofta dit, men Katja intresserade sig inte för honom.
På kvällen den 28:e februari kommer Katja och Pirjo samtidigt med Olof Palme ut ur en biograf, men en annan biograf cirka en kilometer bort, på Kungsgatan. Katja och Pirjo vill titta i fönstren på en möbelaffär på Sveavägen. Klockan är 23.18. Trehundra meter norr om dem går makarna Palme. 23.19 har Katja och Pirjo nått Sveavägen. Och nu märker de att de inte har någon klocka. För att inte missa sitt pendeltåg måste de fråga någon hur mycket klockan är.
Olof och Lisbet Palme kommer i motsatt riktning. Det är nu bara 200 meters avstånd mellan dem. 23.20 står paret Palme framför skyltfönstret till den Indiska butiken "Saris". Katja och Pirjo befinner sig 100 meter söder om dem. Framför färgaffären Dekorima ser de en man med sänkta armar. Katja går fram till den här manen för att fråga honom om klockan. Exakt i detta ögonblick märker hon att hon känner den här mannen, till och med med efternamn. Det är Perrti, finnen från fitness-studion. Alltså talar Katja med honom på finska direkt. Men Perrti svarar inte. Han tittar bara nervöst på Katja. Hon blir lite konfys, tar tag i Perttis jacka och frågar igen "varför vill du inte säga hur mycket klockan är?" I detta ögonblick kommer det en röst ur walkie-talkien. En walkie-talkie Pertti har gömd i sitt axelhölster. Rösten säger på finska "nu kommer dom", Pertti svarar på finska "jag har blivit igenkänd, vad skall jag göra?" Svaret, ännu en gång på finska "skit i det, gör vad du ska!"
Katja och Pirjo finner situationen obehaglig, eftersom de även har sett pistolen som Pertti har i sitt andra axelhölster. De vänder sig om och beger sig snabbt därifrån i riktning centralstationen. Kort därefter hör de två skott. Bara hundra meter bort från mordplatsen vänder de sig om. De kan inte se någonting. De hoppas att det bara var avgasknallarna från förbifarande amerikanska gatukryssare. Tidningarna gör nästa dag deras förhoppning till intet.
Katja och Pirjo är övertygade, de har frågat en statsministermördare efter klockan. Visserligen har de inte sett honom skjuta, men att det måste ha varit mannen vid färgaffären blir klart från vittnesmål av vittnet Morelius. Han såg vad som passerade från sin parkerade bil i hörnet Tunnelgatan / Sveavägen och märkte att mördaren under de sista minuterna före mordet inte rörde sig ur fläcken. Det måste alltså ha varit samma man som Katja och Pirjo frågade efter klockan.
Nu fruktar Katja för sitt liv, för Pertti har känt igen henne. Katja och Pirjo lovar varandra att inte berätta dessa iakttagelser för någon. Efter sju år berättar Pirjo sin historia i förtroende för en vän. Vännen berättar historien vidare för en journalist. Och journalisten går vidare till spaningsgruppen, som intresserar sig väldigt mycket för de båda finnarna. Spaningsgruppen arresterar inte Pertti, istället består deras första handling av en husundersökning hos Katja. Möjlig grund för detta: även Pertti är polis.
Katja och Pirjo är till dags dato minst åtta gånger förhörda. De är efter detta väldigt förskrämda. När andra - mindre viktiga vittnen - har fått se över hundra fotografier har man visat Katja och Pirjo sammanlagt tio. En konfrontation mellan Katja, Piro och Pertti har inte skett. Även andra vittnen till mordet har hittills inte konfronterats med Pertti. Händelsevis arbetar Pertti vid Rikskriminalen, alltså vid samma avdelning som hela spaningsgruppen tillhör.
Juni 1994 blev spaningsledaren Hans Ölvebro åtalad på grund av inaktivitet. Den ansvariga riksåklagaren har dock inte öppnat en process mot Ölvebro, eftersom han "hade förhört alla vittnen".
Hans Ölvebro stängde väldigt hårt ögonen för alla fakta som visade på ett deltagande av polisen i Palme-mordet. Vill han inte finna mördaren? Han säger om sina spaningsmål tydligt "vi är intresserade av alla tips. Vi arbetar opartiskt med en serie av tänkbara motiv. Det enda spår som jag vägrar att befatta mig med är polisspåret."
Pertti, Alfred, Gunnar, Siegfrid, Yngve och alla de andra glädjer det säkert.
Efter långt övertalningsarbete av riksdagsledamöter har riksdagen den 24:e november 1993 beslutat att kräva en oberoende medborgarkommission från regeringen. Riksdagen och regeringen enades om att regeringen varken fick utarbeta speciella direktiv för kommissionen eller utse kommissionens medlemmar. Men innan det han gå så långt presenterade Hans Ölvebro ännu en gång en Palmemördare. En 42-årig sinnesstörd skulle ensam ha mördat statsministern. På grund av detta lade regeringen sina direktiv på is. När mördaren var fasttagen, behövde man följaktligen ingen mordkommission.
Efter denna infrysning erkände Hans Ölvebro att han inte hade någon Palmemördare. Han ville bara kolla om någon i spaningsgruppen ledde information vidare till pressen. 29:e september 1994 var direktiven slutligen utarbetade, i slutet av 1994 var medlemmarna utsedda. Aldrig tidigare i Sveriges historia har en undersökningskommission så sent insatts.
Kommissionen skall visserligen explicit undersöka misstanken om att eventuellt poliser var inblandade i mordet, för detta är den dock ingen medborgarkommission, som ursprungligen krävdes. En tidigare regionalpolitiker, en borgmästarinna, en straffrättsdocent, en förste rikskriminalchef och generaldirektören för riksrevisionsverket ska i slutet av januari påbörja arbetet. När inget åtal har väckts innan den 28:e februari 1996 - om ett år alltså - kan bara mördaren själv ställas inför rätta. För alla andra medhjälpande är en straffrättslig procedur utesluten. Kommissionen skall lägga fram sina första resultat i juni 1996. Varför så sent?
Detta är en artikel av Klaus Dieter Knapp publicerad i Die Zeit, No. 9, 24 Februari 1995, sid 13-15, sektion Dossier med originaltitel Der Polizei auf der Spur. Detta är en översättning av intellektuellt gods utan tillstånd, och endast för privat läsning. Om du vill använda den här texten, varsågod, jag bjuder på översättningen men för att få copyright och annat fixat kontakta:
Kommanditgesellschaft Zeitverlag Gerd Bucerius Gmbh & Co,
Pressehaus, Speersort 1, 20095 Hamburg. Tel +49-40-32800, Fax +49-40-327111.
submitted by smurfensmurfen to sweden [link] [comments]


Dunderklumpen - Avsnitt 4 Jul i Kapernaum 12 Bäst sång Rapar Sweden Beri gerwise keça kurd Han bodde ensam i en kåta i skogen i fyra år - Malou Efter ... Greta Thunberg seglar över Atlanten stenkind - YouTube I’M COMING HOME II EFTER 2 MÅNADER UTOMLANDS Salve avsnitt 1 3/3 Home Alone 3 - Trailer

Muslim Swedish Men With Children For Dating at Muslima.com

  1. Dunderklumpen - Avsnitt 4
  2. Jul i Kapernaum 12
  3. Bäst sång Rapar Sweden Beri gerwise keça kurd
  4. Han bodde ensam i en kåta i skogen i fyra år - Malou Efter ...
  5. Greta Thunberg seglar över Atlanten
  6. stenkind - YouTube
  7. I’M COMING HOME II EFTER 2 MÅNADER UTOMLANDS
  8. Salve avsnitt 1 3/3
  9. Home Alone 3 - Trailer
  10. Dunderklumpen - Dunderklumpens sång

Nils åker till Kalmar sommaren 1997 och efter att att försöka ringa till sin mamma som bor ensam i Bagarmossen i Stockholm, men helt plötsligt hamnar Nils i medeltiden pga fel på mobiltelefonen. Dunderklumpen bor alldeles ensam i en mycket enslig trakt i Jämtlandsfjällen. En midsommarkväll när han känner sig som mest ensam ger han sig ut för att söka efter vänner. Han hittar dem ... Hela den klassiska filmen från 1974. En unik svensk saga där de tecknade figurerna möter verkligheten. Dunderklumpen bor alldeles ensam i en mycket enslig . Ur Dunderklumpen från 1974 av Per ... Hon ger bilen till grannens son, som är ensam hemma med vattkoppor. Medan terroristerna bryter sig in i hus efter hus på gatan, går det upp för pojken att det är han som har vad de är ute efter. Den tioåriga föräldralösa flickan Amanda bor ensam i ett ruckel nära Tittutgränd och umgås med de vuxna i staden. Hon är nöjd med det hon har men saknar sina föräldrar väldigt mycket. Hej hallå alla fina! Dagen är kommen och om ni följt mig både hör på youtube och på alla andra sociala medier vet ni vad jag gått igenom senaste tiden då jag... bäst sång jag hörde på svenska jag bor ensam i Sverige jag saknar min mamma. Skip navigation ... Korrö 2020 - Duration: 10:39:50. Musik i Syd Skåne Kronoberg 2,750 views. New; 10:39:50 ... Efter ett år av sittstrejker i Stockholm tar hon sin klimatkamp över Atlanten. ... Han ska segla ensam från Irland till Nya Zeeland i egenbyggd ... - Duration: 18:50. Sebastian Naslund 500,836 ... Malou Efter tio i TV4 från 2015-04-01: Markus Torgeby är löparlöftet som drog upp till Jämtland och ensam bosatte sig i en kåta i skogen i fyra år. Det kunde... Filmen handlar om Ragnar Fredriksson som bor ensam i ett torp i Dalarnas finnskogar. ... stenkind uploaded a video 3 years ago 0:50. Johnny Bode - Den röda pelargonian (Filmklipp) - Duration: 50 ...